Med hat, ødmjukhet och kærlek!
Har nu besøkt Tønsberg før jobb sedan fredag den 13/3. (Ingenting gick snett på grund av dagen allafall). Det ær alltid en mærklig kænsla att resa hit, skøn och ångestfylld på samma gång. Stundvis har jag enbart kænnt HAT mot mig sjælv, varfør utsætter jag mig før detta kaos? Efter att ha jobbat ca 25 arbetstimmar på Lungesposten och Hematolg/Nyre øvergick kænslan till ødmjukhet, både infør mig sjælv och alla andra Achima-vænner. Tænk att vi fixar det! Idag den 17/3, efter 50 timmars slit, vet jag VARFØR jag reste hit.... Kænslan i kroppen nær det ær SLUT och avklarat ger en kick i kroppen som inte går att beskriva, den måste upplevas! Ska nu njuta av vårsolen i ett vackert Tønsberg och kanske fira med bio (Mæn som hatar kvinnor) ikvæll. Jag njuter av varje andetag! Imorgonbitti klockan 05.00 går tåget hem...
Så en uppdatering om "livet" under dessa dagar:
- Har bott på Øvre Langgate tillsammans med Annie, My, Olle och hunden Kenzo. -Trevligt! My och jag satt uppe och drack te och stickade i flera timmar på søndagskvællen. Annie och jag har bestæmt att en resa hit till sommaren måste bli av. Då SKA vi hinna dricka øl nere på Brygga oxå.
- Tapasrestaurangen som vi trodde skulle gå i KK i oktober lever kvar...
- Har inte hunnit till Sentrum for Trim og Helse. Sprungit lite, men de gamla rundorna var inte skottade...
Tror att detta får ræcka, før nu vill jag ut och andas frisk luft!
Ta hand om er sjælva och alla ni håller kær!
KLEM //Sofie
Så overkligt verkligt....
En resa tillbaka till Norges äldsta stad Tönsberg förra helgen leder till ett nytt inlägg i denna, just nu inte mest aktiva blogg...
Sedan jag kom tillbaka i mitten av december från vår 3,5 månaders långa/korta(?) vistelse i Tönsberg hade jag turen att direkt få en anställning som timvikarie i Örnsköldsviks kommun. (Ö-viksborna har för övrigt i dagarna fått veta vad de kommande besparingarna innebär för Ö-viks sjukhus. Jag hade tur som fick jobb i kommunen just nu...) Mitt nuvarande vikariat innebär en natttjänst där jag är ledig en hel vecka mellan mina arbetsperioder, innefattande 3-4 nätter. Förra helgen, 22-26 januari tog jag därför möjligheten att åka tillbaka till Tönsberg en sväng!
Jag flög från Umeå och sov hos Ida natten innan jag reste. Det var otroligt skönt att få en Ida-dos, men konstigt och tråkigt att jag skulle resa utan henne. På planet kom jag att fundera på vad vi hade pratat om ifall hon suttit vid min sida. Inte blev saknaden mindre när jag förstod att jag skulle bo helt själv i "vårt" hus. (De andra Achima-vännerna som jobbade denna helg bodde på det andra stället, i lägenheten). Jag trivdes inte så bra i huset under helgen, det kändes så tomt. Känslorna blev starka när jag tänkte på den underbara tid och det kravlösa livet vi levt i detta hem. Saknade av Ida, Petra och Maria gnagde. Lappen jag skrivit om önskan för en god jul satt kvar på ytterdörren. Jag tog ner den liksom adventsljusstaken i fönstret som jag för någon dryg månad sedan själv plockat fram. Våra figurer från kinderäggen vi öppnade en av de sista kvällarna stod fortfarande på öppenspisen och tyttebäresylten fanns kvar i kylen, liksom Idas lösviktste i skafferiet. Jag stelnade till då jag öppnade garderoben i hallen och såg Petras/sjukhusets:) röda morgonrock hänga där. Lika förvånad blev jag då mp3-spelaren inte fanns kvar på sin vanliga plats i köket...
Liban på achima hade gjort sitt jobb med bravur och ordnat pass till mig precis hela helgen. I princip bara sov och jobbade jag -en drömhelg i norgeanda:) Det blev totalt en natt, en kväll, ett dubbelpass och en kväll på Lunge 5A samt en dagvakt på Hjerte 5B. 45,5 timmar på 3,5 dygn är så bra det bara kan bli!!! Väl på jobbet trivdes jag med stressen och all fantastisk personal som fortfarande kände igen mig. Jobbade med många av de bästa:)
Resan hem gick liksom resan dit väldigt bra, helt utan krångel. Hemresan var dock oeffektiv, startade med tåg från Tönsberg kl. 05.00 för att slutligen landa i Örnsköldsvik kl 17.15... Nästa gång ska jag själv hjälpa till att önska avgångstider...
Sammanfattningsvis var det viktigt och lärorikt för mig att själv ge mig iväg. Allt gick bra och det var fint att känna hur "rutinerna" (= organiserat kaos) till stor det satt kvar. Varje liten utmaning i livet stärker oss människor otroligt. Jag är hemma igen och ännu mera tacksam till alla människor jag får ärna att känna!
Vi lär så länge vi lever!!!!
STOR KRAM och ta var på livets utmaningar!!!!
/Sofie
Gott slut!
Året som präglats av fantastiska nya erfarenheter, möten och lärdomar går emot sitt slut!
Jag vill härmed önska Er god jul, ett riktigt gott slut av 2008 och sedan ett Gott nytt år!
Jag hoppas att vi alla ser fram emot det nya året och planerar att fylla det/genomleva det med MINST lika mkt glädje och lust som det föregående...
Det är väl, precis som vanligt, ett helt vanligt år som väntar... Men, vi vet - till stor del blir ju det hela vad vi gör det till... Så, bit ihop! (Eller hur, Soffan!?) -och njut!
Kram/
Ida
Enkelhetens och tacksamhetens høst...
Detta ær nog den lyckligaste høsten jag någonsin genomlevt. Aldrig har jag varit med om så många sprudlande stunder... -Sådana då det kænns som att man bara vill spricka! Men grejen ær den: att det ær de enklaste ting som lockat fram dessa, næstintill magiska, kænalor.
...en sak som vi verkligen Længtat till (næstan alla dryga 3månader) ær den redan sedan tidigare næmnda morgongrøten 05.45. Havregrynsgrøten må væl vara en riktig Gudagåva! ...likaså det førtjusande sællskapet (De ingår i hela paketet i hela historien... men de kan ej få før mycket rosor!) Allteftersom tiden har gått har dock humørsvængningar børjat ge sig tillkæna... F.ex. har u.t.:s inte alltid så strålande morgonhumør visat sig alltmer...
Men... trots att sømn har varit bland det sista av livsnødvændiga ting som prioriterats HAR stæmningen, som ovan næmner, varit så OFØRSKÆMT hærlig!
Fortsatt: Den stæmningshøjande/bevarande och vælbehøvda træningen... CTH læt oss vikariera samt træna gratis så mkt vi ville. Att få gå och træna på Sofies morgonspinning 6.45 - eller något av hennes aftonpass har varit ena riktiga Hallelujah-moments... Likaså har jag njutit till fullo av att instruera spinning (ngr få tillfællen!) med en utbildning i bagaget samt att instruera ngr Pump-pass... Jag TROR verkligen vi kan tacka alla onsdags-Pump-pass (inkl øvrig træning) att vi inte besværas av ømmande ryggar (trots att det blivit en av våra nya specialiteer att byta bløja på tunga patienter på egen hand). Att springa på någon av våra mysiga joggingleder har givit livslust och nya krafter.
Jag vet inte Hur många gånger Sofie har brustit ut i sitt vælbrukade uttryck: "Men ÅÅH, dethær ær verkligen UNDERBART!" ...vi har klankat ner på henne och tyckt hon varit fjantig stundvis :-) ...Men Sofie, Du har rætt... Med facit i hand har det hela varit: Alldeles underbart.
Ett liknande tillfælle var nær jag hjælpte en patient att tvætta sig efter att han varit dålig en tid. Han rentutav suckade øver HUR fantastiskt skønt det var att kunna få gøra sig ren på (næstintill) egen hand. -Han kunde konstatera att han aldrig någonsin tænkt på att det faktiskt ær något att njuta av och kænna tacksamhet och glædje øver...
...Och nær Maria næstan børjade gråta av lycka nær hon fick en skumtomte av oss førra veckan... -Snacka om att glædjas åt det lilla... Det ær verkligen DET som gør detdær lilla extra...
-Vi har levt bland de enklaste liv man kan leva: Tankarna har mestadels gått ut på att ha krafter till jobb (som vi sett till att framkalla på eget, ønskvært sætt - ffa m.h.a. de två ovanstående "faktorer"...)
Vi har fått træffa førtjusande tjejer/kvinnor i vårt Tønsbergska hem... Samt vissa, utvalda guldkorn i personalen på sjukhuset... Patienterna har gett oss mycket - likavæl som vi med vår svenska sisu (!?) glædjat och hjælpt dem.
Ibland tvivlar man... Men vi har ett vældigt bra jobb.
Detta ær øver... Och nu børjar fortsættningen.
Life Is Good!
/Ida
1 uke kvar!
Nu ær det bara sju chokladbitar kvar i adventskalendern som Maria gav oss alla nær det var 24 dagar kvar till hemresan. Njuter av varje bit, liksom vi njuter av varje dag. Det ær ændå mærkligt vad instællningen till saker och ting kan gøra. Nu nær vi vet att hemresan nærmar sig har tiden liksom stannat av och varje dag kænns lite længre æn førut... Vardagen rullar dock på som vanligt och vi har jobb så det ræcker till. Søndagkvæll 14 december har vi allafall redan ønskat ledigt så vi kan mysa tillsammans, vår sista kvæll i huset på Øvre Langgate. Alltså, sju chokladbitar kvar = max sju dagars jobb!
KLEM
1:a advent!
Søndag 30/11
Kvællen till æra var vi båda lediga. Sofie hade jobbat dagpass och Ida sovit ut efter ett nattpass. Tillsammans med Petra, som skulle på ett nattskift, njøt vi av risgrynsgrøt (Petra fick mandeln), pepparkakor och annat gott. Maria hade tyværr kvællsvakt.
Det fanns alltså tid før ett besøk i Tønsberg Domkyrka dær de bjøds på Adventskonsert kl 18.00. Vældigt trevligt och stæmningsfullt. Præsten pratade om att han och hans familj sett den svenska filmen "Så som i himmelen" och sedan knøt han an filmens budskap till køren i kyrkan. Tænk, om han bara visste att vissa delar av filmen utspelar sig i Kalix, varifrån en av hans lyssnare har sina røtter! :)
Efter besøket i kyrkan åt vi Ben & Jerry's glass (något vi haft på vår att-gøra-lista) och nu har vi førdrivit några timmar framfør datorn før att meddela omværlden att vi fortafarnade har det vældigt bra. Ska snart gå hem och packa lite infør resan till Gøteborg imorgon. Vår sista hemresa som Achima ger oss denna høst går till Anna, Tom och Malva Seeman. Nær vi kommer tillbaka till Tønsberg i slutet av denna vecka återstår ungefær två handfulla dagar till hemresa...
Idag har vi faxat in November månads timelistor (=sammanstællning av månadens arbetspass)... Vi fick båda ihop fler pass æn månadens antal dagar... Vi ær nøjda och belåtna! Vi njuuuuter av livet....
Detta ær helt sant!
Bergen 20-24/11
Det har gått en vecka sedan vi læmnade Bergen... Denna tur kommer vi minnas tillbaka på som en liten avkopplande semester. Før, precis som vi inombords ønskat vart det inte så mycket jobb denna helg. -3 arbetspass før Sofie, 2 pass før Ida! Ett lite glesare schema inbjød till att finna ut nya (vanliga før normala mænniskor) evenemang, såsom att strosa på byn, mysa på cafe, springa i snøn (!!), dricka vin (!!), dansa, sova (-sov "ut" før 1:a gången på, ja, ett antal veckor...) Och allmænt bara ha det gott! Ja, vi verkligen njøt (som vanligt).
Till føljd av før lite sømn (om vi får skylla på det?) kan ibland "små" missøden ske... Så var fallet på torsdagkvæll då vi egentligen inte hade något annat i tankarna æn att komma fort hem till sængen før att sova ngr få timmar infør jobb dagen efter... Som tur ær har vi varandra... och sømn ær inte det som står høgst på prioriteringslistan denna høst. Skrattat i efterhand har vi iaf gjort. :-)
Att komma till Bergen och andas ny luft var omvæxlande och fyllde oss med ny energi infør de sista veckorna i Norge.
Nedrækningen har børjat!
Brist på tid och sømn men glada ændå!
Førra helgen hade vi en underbar "semester" till Bergen før att jobba på Infeksjon 5 Vest. Det blev endast ett pass per dag, så vi hann dessutom med uteliv, dricka cappucchino på mysigt cafè, gå på stan, springa m.m. Dær var snø och kallt. Vi bodde i en flott lægenhet och hade sællskap av andra trevliga Achimaanstællda. Denna helg kanske kan få ett eget inlægg vid senare tillfælle? Finns massa fina bilder...
På måndag reser vi med Sæfflebussen till Gøteborg før att bo några dagar hos storasyster Lund och hennes familj. (Vi hade en hemresa från Achima som vi inte tagit ut, så det blev passande till detta!)
Vi njuter fortsatt av varje dag och har en underbar tillvaro med Petra och Maria. En anledning till lite sømn kan vara att vi ibland sitter uppe halva nætterna och bara pratar och skrattat, bættre skullle det inte kunna bli just nu!
Dessutom... snart ær det jul!
Till er alla, njut av livet och vad det har att ge!
Helgtur till Bergen!
Torsdagen 30 oktober skickade Achima (vårt bemanningsføretag) ut ett sms ang. att de behøvde personal i Bergen under helgen. Jag fick en "uppenbarelse" (iom att jag ikket hade blivit tilldelad några arbetspass ænnu): skrev ett sms till Line, vår kontaktperson, att jag gærna åker om det vore en løsning... Line ringde upp mig och sade att det vore bra... MEN, sade hon - Sofie ska ju jobba i Tønsberg denna helg. Dærmed fick jag førklara (før både Line OCH mig - inombords) att, vi sitter ju faktiskt inte ihop Sofie och jag... Fastæn vi varit/blivit varandras vapendragerskor hær i landet i væst.
Det bokades biljetter och efterføljande morgon begav jag mig med tåg til Oslo och vidare med flyg till Bergen... Klockan hann bli strax innan 16 innan jag hann træda in på medicinavd. 1 Nord som ær en allmæn inre medicinavd. med inriktning på njurar.
Haukelands sykehus ær ett Universitetssjukhus... och liknar SiV (Tønsbergs sjukhus) relativt mkt... Fast Bergens sjh var nog lite skruttigare?! Det som kanske chockerade mig mest var att alla injektioner o.dyl. skulle dubbelsigneras... (Ursækta att jag kanske pratar grekiska, før dig som inte jobbar inom vården!) Men æn en gång blev jag varse om att norsk vård inte ær som svensk. På gott (?) och ont...
Hursomhelst, helgen i Bergen var hærlig! Jobbade tillsammans med bl.a. ngr andra från Achima, Daniel och Jeanette, och ngr likasinnade/svenskar lættar alltid upp stæmningen! Dessutom hængde jag med den førstnæmnde av dem på en fjælltur på lørdagen! -en tur som medførde hærlig træningværk i muskler man inte riktigt visste att man hade!
Fyra arbetspass senare, tidig måndag morgon, påbørjades resan tillbaka till Tønsberg. Lite trøttare, lite rikare (!?) och med en hærlig kænsla av frihet/sjælvstændighet...
Fast, jag længtade hem till mina flickor (hela tiden! :-)
Mandel i grøten...
Till alla mammor som ev. oroar sig før sina døttrars framtid - ang. om de kommer att leva ensamma eller ej, - vill jag framføra en hælsning:
Næstan var dag dyker det upp mandlar i grøten... Før sækerhets skull finns dær många... Det hela, nu relaterat till den gamla "sægnen" om att den som får nøten i grøten på julen skall gifta sig året som kommer...
Tror iofs inte att det sitter i att få mandeln i huruvida man kommer få en livskamrat, nej, ty vi æter grøten med mandlar før att det blir en liten extra touch/leder till bættre och långvarigare mættnad! :-)
Nej... Jag tror att det hænder något med samtliga flickor som lever under taket på Øvre Langgt 43 denna høst... (Ta åt er eller ej, damer!!) Jag råkar tycka att samtliga av mina "sambos" ær ett vældigt gott sællskap... Och det jag vill komma fram till ær: att vi nog alla børjar vara rætt duktiga på att leva så vældigt næra inpå andra... (Frågan ær om vi kommer vila VARA ensamma efter detta! ;-) FASTÆN vi alla dock ænnu håller hårt på regeln om "egen tid"... :-) Så, mammor, hopp finns ænnu!
Men før att fortsætta tala om den omtalade grøten... Nær någonsin annars har man LÆNGTAT efter att stiga upp 05.30 dagen efter - redan dagen innan - før att æta en sketen skål med grøt? Så råkar fallet vara nu... (Inte bara grøten som lockar, utan mestadels sællskapet!) Och, før att evt. utnyttja ett væl nyttjat ord i vårt hem... Så tycker jag att detta ær: UNDERBART! :-)
Ha en skøn helg... och: Grøtfrukost tillsammans med en god væn/livskamrat ær att rekommendera!
Vardag & var dag ær en fest ;)
Tiden går fort hær i Tønsberg. Dagar blir till veckor och månader, tiden vi har kvar av vårt æventyr blir allt kortare och detta ær verkligen med blandade kænslor. Sjælvklart ser vi fram emot en vit(?) jul hemma i Norrland men den tid och det liv vi lever hær ær något mycket speciellt... på många sætt... Vi jobbar och jobbar och jobbar... och njuter av det:) Ænnu mera njuter och uppskattar vi den tid vi ær lediga. Som sagt, tiden kan ingen styra, men det ær alltid upp till oss sjælva att gøra det bæsta av den! Vi upplever i stort sett ingen skillnad om det ær måndag, onsdag eller lørdag men oavsett veckodag ær varje dag helt UNDERBAR och vardagen kan kænnas som en fest!
KLEM til alle!
Røtter, nøtter, frukt och grønt... Ja, det ær vi i en nøtskål!
Nær vi sedan kom hem hade vår væn Petra kommit tillbaka efter två veckor i Gøteborg. Upprymda av glædje och i ett tjatter av skratt och prat rostade vi en bråkdel av mandlarna och gjorde smootie på frukt och bær, samtidigt som vi lyssnade på Petras nytankade iPod. Med skøn musik och tænda ljus njøt vi dærefet av ett vælsmakande och mættande kvællsmål. Vi tog æven emot presenter från vår livschoach (= Petra). Kvællen avslutades till sist med att øppna och læsa lite ur boken "Lyckan, kærleken och meningen med livet" av Elisabeth Gilbert.
Njut av dagen och vad det har att ge!
Den førsta snøn!!!
Klockan 07.30 halkade jag sedan hem och njøt av kølden som bet i kinderna. Hemma væntade Ida. Vi surrade lite innan jag krøp ner i en skøn och kall(!) sæng. (Oj så det drar i vårt hus)... Vaknade vid lunchtid och serverades en UNDERBART GOD rot- och grønsakssoppa med russin, mandlar och nøtter som tillbehør, rena hotellet. Eftermiddagen ær kravløs och vi tar vara på tiden, smider planer och har det otroligt bra. Detta ær vår tillvaro i en nøtskål!
Kram till alla!
/Sofie
Den roliga natten...
Før nog ær det væl så, att jag - och mina næra i den lilla staden - næstintill dagligen brottas med frågan inombords: "Menar hon roligt, eller menar hon roligt?"
Alltså, natten på Hematolgavdelningen var vælidgt, vældigt lugn. Och dær har vi det, -lugn på svenska = rolig på norska.
Dock hade jag en førhoppning om en arbetssam natt, ty jag føredrar rent allmænt intensiva nætter... Men inte minst nu nær jag har en hemresa att rækna timmarna till! (Åker till Umeå imrg!)
Natten nådde sitt slut, jag fick gå hem - med en hærlig lyrisk kænsla i kroppen (en sådan kænsla som åtminstone jag brukar kænna efter avklarat nattpass)... Hemma satt min kæra Sofie i den sedvanliga fåtøljen, drack sitt morgonkaffe infør sedvanlig morgonpromenad. Vi ægnade oss åt allmænt kallprat och planer om vad hon skulle tillaga åt oss till lunch (!), medan Hon avnjøt sitt kaffe, och jag min grøt.
Jag gick och lade mig, fortsatt lycklig... Och vaknade ngr timmar senare till lætet av stavmixern som gav beskedet att rotfruktssoppan snart stod serverad på vardagsrumsbordet.
Vi fick ytterligare en gemensam stund tillsammans... Innan Sofie gick ivæg før aftonspass på 7B.
Ænnu en hærlig børjan på en dag i Tønsberg (som jag vet kommer fortsætta i samma anda). Nu ska jag gå ut på en promenad, sedan bl.a. packa och stæda lite samt att jag ikvæll ska teama på ett BodyPump-pass (=instruera ett pass tillsammans med en annan kvinna!) på CTH.
Det var ett litet smakprov hur ett dygn kan se ut før oss... Vældigt enkelt, hemskt idylliskt, kravløst och bekymmersfritt.
En rolig dag, helt enkelt. Både på svensk och norsk.
