Gott slut!
Käraste vänner!
Året som präglats av fantastiska nya erfarenheter, möten och lärdomar går emot sitt slut!
Jag vill härmed önska Er god jul, ett riktigt gott slut av 2008 och sedan ett Gott nytt år!
Jag hoppas att vi alla ser fram emot det nya året och planerar att fylla det/genomleva det med MINST lika mkt glädje och lust som det föregående...
Det är väl, precis som vanligt, ett helt vanligt år som väntar... Men, vi vet - till stor del blir ju det hela vad vi gör det till... Så, bit ihop! (Eller hur, Soffan!?) -och njut!
Kram/
Ida
Året som präglats av fantastiska nya erfarenheter, möten och lärdomar går emot sitt slut!
Jag vill härmed önska Er god jul, ett riktigt gott slut av 2008 och sedan ett Gott nytt år!
Jag hoppas att vi alla ser fram emot det nya året och planerar att fylla det/genomleva det med MINST lika mkt glädje och lust som det föregående...
Det är väl, precis som vanligt, ett helt vanligt år som väntar... Men, vi vet - till stor del blir ju det hela vad vi gör det till... Så, bit ihop! (Eller hur, Soffan!?) -och njut!
Kram/
Ida
Enkelhetens och tacksamhetens høst...
Vi ær færdiga. En høst ær tillænda. Inget sjukskøterskejobb førræn næsta år. (-Om alla av oss kan hålla sig i skinnet?!)
Detta ær nog den lyckligaste høsten jag någonsin genomlevt. Aldrig har jag varit med om så många sprudlande stunder... -Sådana då det kænns som att man bara vill spricka! Men grejen ær den: att det ær de enklaste ting som lockat fram dessa, næstintill magiska, kænalor.
...en sak som vi verkligen Længtat till (næstan alla dryga 3månader) ær den redan sedan tidigare næmnda morgongrøten 05.45. Havregrynsgrøten må væl vara en riktig Gudagåva! ...likaså det førtjusande sællskapet (De ingår i hela paketet i hela historien... men de kan ej få før mycket rosor!) Allteftersom tiden har gått har dock humørsvængningar børjat ge sig tillkæna... F.ex. har u.t.:s inte alltid så strålande morgonhumør visat sig alltmer...
Men... trots att sømn har varit bland det sista av livsnødvændiga ting som prioriterats HAR stæmningen, som ovan næmner, varit så OFØRSKÆMT hærlig!
Fortsatt: Den stæmningshøjande/bevarande och vælbehøvda træningen... CTH læt oss vikariera samt træna gratis så mkt vi ville. Att få gå och træna på Sofies morgonspinning 6.45 - eller något av hennes aftonpass har varit ena riktiga Hallelujah-moments... Likaså har jag njutit till fullo av att instruera spinning (ngr få tillfællen!) med en utbildning i bagaget samt att instruera ngr Pump-pass... Jag TROR verkligen vi kan tacka alla onsdags-Pump-pass (inkl øvrig træning) att vi inte besværas av ømmande ryggar (trots att det blivit en av våra nya specialiteer att byta bløja på tunga patienter på egen hand). Att springa på någon av våra mysiga joggingleder har givit livslust och nya krafter.
Jag vet inte Hur många gånger Sofie har brustit ut i sitt vælbrukade uttryck: "Men ÅÅH, dethær ær verkligen UNDERBART!" ...vi har klankat ner på henne och tyckt hon varit fjantig stundvis :-) ...Men Sofie, Du har rætt... Med facit i hand har det hela varit: Alldeles underbart.
Ett liknande tillfælle var nær jag hjælpte en patient att tvætta sig efter att han varit dålig en tid. Han rentutav suckade øver HUR fantastiskt skønt det var att kunna få gøra sig ren på (næstintill) egen hand. -Han kunde konstatera att han aldrig någonsin tænkt på att det faktiskt ær något att njuta av och kænna tacksamhet och glædje øver...
...Och nær Maria næstan børjade gråta av lycka nær hon fick en skumtomte av oss førra veckan... -Snacka om att glædjas åt det lilla... Det ær verkligen DET som gør detdær lilla extra...
-Vi har levt bland de enklaste liv man kan leva: Tankarna har mestadels gått ut på att ha krafter till jobb (som vi sett till att framkalla på eget, ønskvært sætt - ffa m.h.a. de två ovanstående "faktorer"...)
Vi har fått træffa førtjusande tjejer/kvinnor i vårt Tønsbergska hem... Samt vissa, utvalda guldkorn i personalen på sjukhuset... Patienterna har gett oss mycket - likavæl som vi med vår svenska sisu (!?) glædjat och hjælpt dem.
Ibland tvivlar man... Men vi har ett vældigt bra jobb.
Detta ær øver... Och nu børjar fortsættningen.
Life Is Good!
/Ida
Detta ær nog den lyckligaste høsten jag någonsin genomlevt. Aldrig har jag varit med om så många sprudlande stunder... -Sådana då det kænns som att man bara vill spricka! Men grejen ær den: att det ær de enklaste ting som lockat fram dessa, næstintill magiska, kænalor.
...en sak som vi verkligen Længtat till (næstan alla dryga 3månader) ær den redan sedan tidigare næmnda morgongrøten 05.45. Havregrynsgrøten må væl vara en riktig Gudagåva! ...likaså det førtjusande sællskapet (De ingår i hela paketet i hela historien... men de kan ej få før mycket rosor!) Allteftersom tiden har gått har dock humørsvængningar børjat ge sig tillkæna... F.ex. har u.t.:s inte alltid så strålande morgonhumør visat sig alltmer...
Men... trots att sømn har varit bland det sista av livsnødvændiga ting som prioriterats HAR stæmningen, som ovan næmner, varit så OFØRSKÆMT hærlig!
Fortsatt: Den stæmningshøjande/bevarande och vælbehøvda træningen... CTH læt oss vikariera samt træna gratis så mkt vi ville. Att få gå och træna på Sofies morgonspinning 6.45 - eller något av hennes aftonpass har varit ena riktiga Hallelujah-moments... Likaså har jag njutit till fullo av att instruera spinning (ngr få tillfællen!) med en utbildning i bagaget samt att instruera ngr Pump-pass... Jag TROR verkligen vi kan tacka alla onsdags-Pump-pass (inkl øvrig træning) att vi inte besværas av ømmande ryggar (trots att det blivit en av våra nya specialiteer att byta bløja på tunga patienter på egen hand). Att springa på någon av våra mysiga joggingleder har givit livslust och nya krafter.
Jag vet inte Hur många gånger Sofie har brustit ut i sitt vælbrukade uttryck: "Men ÅÅH, dethær ær verkligen UNDERBART!" ...vi har klankat ner på henne och tyckt hon varit fjantig stundvis :-) ...Men Sofie, Du har rætt... Med facit i hand har det hela varit: Alldeles underbart.
Ett liknande tillfælle var nær jag hjælpte en patient att tvætta sig efter att han varit dålig en tid. Han rentutav suckade øver HUR fantastiskt skønt det var att kunna få gøra sig ren på (næstintill) egen hand. -Han kunde konstatera att han aldrig någonsin tænkt på att det faktiskt ær något att njuta av och kænna tacksamhet och glædje øver...
...Och nær Maria næstan børjade gråta av lycka nær hon fick en skumtomte av oss førra veckan... -Snacka om att glædjas åt det lilla... Det ær verkligen DET som gør detdær lilla extra...
-Vi har levt bland de enklaste liv man kan leva: Tankarna har mestadels gått ut på att ha krafter till jobb (som vi sett till att framkalla på eget, ønskvært sætt - ffa m.h.a. de två ovanstående "faktorer"...)
Vi har fått træffa førtjusande tjejer/kvinnor i vårt Tønsbergska hem... Samt vissa, utvalda guldkorn i personalen på sjukhuset... Patienterna har gett oss mycket - likavæl som vi med vår svenska sisu (!?) glædjat och hjælpt dem.
Ibland tvivlar man... Men vi har ett vældigt bra jobb.
Detta ær øver... Och nu børjar fortsættningen.
Life Is Good!
/Ida
1 uke kvar!
Nu ær det bara sju chokladbitar kvar i adventskalendern som Maria gav oss alla nær det var 24 dagar kvar till hemresan. Njuter av varje bit, liksom vi njuter av varje dag. Det ær ændå mærkligt vad instællningen till saker och ting kan gøra. Nu nær vi vet att hemresan nærmar sig har tiden liksom stannat av och varje dag kænns lite længre æn førut... Vardagen rullar dock på som vanligt och vi har jobb så det ræcker till. Søndagkvæll 14 december har vi allafall redan ønskat ledigt så vi kan mysa tillsammans, vår sista kvæll i huset på Øvre Langgate. Alltså, sju chokladbitar kvar = max sju dagars jobb!
KLEM
