Så overkligt verkligt....
Hej!
En resa tillbaka till Norges äldsta stad Tönsberg förra helgen leder till ett nytt inlägg i denna, just nu inte mest aktiva blogg...
Sedan jag kom tillbaka i mitten av december från vår 3,5 månaders långa/korta(?) vistelse i Tönsberg hade jag turen att direkt få en anställning som timvikarie i Örnsköldsviks kommun. (Ö-viksborna har för övrigt i dagarna fått veta vad de kommande besparingarna innebär för Ö-viks sjukhus. Jag hade tur som fick jobb i kommunen just nu...) Mitt nuvarande vikariat innebär en natttjänst där jag är ledig en hel vecka mellan mina arbetsperioder, innefattande 3-4 nätter. Förra helgen, 22-26 januari tog jag därför möjligheten att åka tillbaka till Tönsberg en sväng!
Jag flög från Umeå och sov hos Ida natten innan jag reste. Det var otroligt skönt att få en Ida-dos, men konstigt och tråkigt att jag skulle resa utan henne. På planet kom jag att fundera på vad vi hade pratat om ifall hon suttit vid min sida. Inte blev saknaden mindre när jag förstod att jag skulle bo helt själv i "vårt" hus. (De andra Achima-vännerna som jobbade denna helg bodde på det andra stället, i lägenheten). Jag trivdes inte så bra i huset under helgen, det kändes så tomt. Känslorna blev starka när jag tänkte på den underbara tid och det kravlösa livet vi levt i detta hem. Saknade av Ida, Petra och Maria gnagde. Lappen jag skrivit om önskan för en god jul satt kvar på ytterdörren. Jag tog ner den liksom adventsljusstaken i fönstret som jag för någon dryg månad sedan själv plockat fram. Våra figurer från kinderäggen vi öppnade en av de sista kvällarna stod fortfarande på öppenspisen och tyttebäresylten fanns kvar i kylen, liksom Idas lösviktste i skafferiet. Jag stelnade till då jag öppnade garderoben i hallen och såg Petras/sjukhusets:) röda morgonrock hänga där. Lika förvånad blev jag då mp3-spelaren inte fanns kvar på sin vanliga plats i köket...
Liban på achima hade gjort sitt jobb med bravur och ordnat pass till mig precis hela helgen. I princip bara sov och jobbade jag -en drömhelg i norgeanda:) Det blev totalt en natt, en kväll, ett dubbelpass och en kväll på Lunge 5A samt en dagvakt på Hjerte 5B. 45,5 timmar på 3,5 dygn är så bra det bara kan bli!!! Väl på jobbet trivdes jag med stressen och all fantastisk personal som fortfarande kände igen mig. Jobbade med många av de bästa:)
Resan hem gick liksom resan dit väldigt bra, helt utan krångel. Hemresan var dock oeffektiv, startade med tåg från Tönsberg kl. 05.00 för att slutligen landa i Örnsköldsvik kl 17.15... Nästa gång ska jag själv hjälpa till att önska avgångstider...
Sammanfattningsvis var det viktigt och lärorikt för mig att själv ge mig iväg. Allt gick bra och det var fint att känna hur "rutinerna" (= organiserat kaos) till stor det satt kvar. Varje liten utmaning i livet stärker oss människor otroligt. Jag är hemma igen och ännu mera tacksam till alla människor jag får ärna att känna!
Vi lär så länge vi lever!!!!
STOR KRAM och ta var på livets utmaningar!!!!
/Sofie
En resa tillbaka till Norges äldsta stad Tönsberg förra helgen leder till ett nytt inlägg i denna, just nu inte mest aktiva blogg...
Sedan jag kom tillbaka i mitten av december från vår 3,5 månaders långa/korta(?) vistelse i Tönsberg hade jag turen att direkt få en anställning som timvikarie i Örnsköldsviks kommun. (Ö-viksborna har för övrigt i dagarna fått veta vad de kommande besparingarna innebär för Ö-viks sjukhus. Jag hade tur som fick jobb i kommunen just nu...) Mitt nuvarande vikariat innebär en natttjänst där jag är ledig en hel vecka mellan mina arbetsperioder, innefattande 3-4 nätter. Förra helgen, 22-26 januari tog jag därför möjligheten att åka tillbaka till Tönsberg en sväng!
Jag flög från Umeå och sov hos Ida natten innan jag reste. Det var otroligt skönt att få en Ida-dos, men konstigt och tråkigt att jag skulle resa utan henne. På planet kom jag att fundera på vad vi hade pratat om ifall hon suttit vid min sida. Inte blev saknaden mindre när jag förstod att jag skulle bo helt själv i "vårt" hus. (De andra Achima-vännerna som jobbade denna helg bodde på det andra stället, i lägenheten). Jag trivdes inte så bra i huset under helgen, det kändes så tomt. Känslorna blev starka när jag tänkte på den underbara tid och det kravlösa livet vi levt i detta hem. Saknade av Ida, Petra och Maria gnagde. Lappen jag skrivit om önskan för en god jul satt kvar på ytterdörren. Jag tog ner den liksom adventsljusstaken i fönstret som jag för någon dryg månad sedan själv plockat fram. Våra figurer från kinderäggen vi öppnade en av de sista kvällarna stod fortfarande på öppenspisen och tyttebäresylten fanns kvar i kylen, liksom Idas lösviktste i skafferiet. Jag stelnade till då jag öppnade garderoben i hallen och såg Petras/sjukhusets:) röda morgonrock hänga där. Lika förvånad blev jag då mp3-spelaren inte fanns kvar på sin vanliga plats i köket...
Liban på achima hade gjort sitt jobb med bravur och ordnat pass till mig precis hela helgen. I princip bara sov och jobbade jag -en drömhelg i norgeanda:) Det blev totalt en natt, en kväll, ett dubbelpass och en kväll på Lunge 5A samt en dagvakt på Hjerte 5B. 45,5 timmar på 3,5 dygn är så bra det bara kan bli!!! Väl på jobbet trivdes jag med stressen och all fantastisk personal som fortfarande kände igen mig. Jobbade med många av de bästa:)
Resan hem gick liksom resan dit väldigt bra, helt utan krångel. Hemresan var dock oeffektiv, startade med tåg från Tönsberg kl. 05.00 för att slutligen landa i Örnsköldsvik kl 17.15... Nästa gång ska jag själv hjälpa till att önska avgångstider...
Sammanfattningsvis var det viktigt och lärorikt för mig att själv ge mig iväg. Allt gick bra och det var fint att känna hur "rutinerna" (= organiserat kaos) till stor det satt kvar. Varje liten utmaning i livet stärker oss människor otroligt. Jag är hemma igen och ännu mera tacksam till alla människor jag får ärna att känna!
Vi lär så länge vi lever!!!!
STOR KRAM och ta var på livets utmaningar!!!!
/Sofie
